#44 - Kajsa Söderström

Intervjudatum: 2015-12-06

Född

1983

Bor

På utflykt i Mellanchefslandet aka Hammarby Sjöstad

Familj

sambo, 2-åring och två katter (ja, och sen en morsa, farsa, syster, syskonbarn och sånt också)

Grönvit profil nummer fire og fyrre (44 på danska) är 32-årige Kajsa "Leyeyeye" Söderström. En äkta söderböna som föddes på södersjukhuset och växte upp några stenkast därifrån på Mariatorget. Att pappa är arkitekt och mamma konstnär med skulptur som inriktning kanske på något sätt har bidragit till att Kajsas yrkesval blev byggnadsingenjör. På twitter beskriver hon sig själv som "Frankofil, feministisk byggnadsingenjör och söderpatriot som helst av allt umgås med böcker. Fanatisk hammarbyare och professionell expert" vilket verkar sammanfatta hennes person ganska väl. Kajsa är inte rädd för att uttrycka sina åsikter och att stå för dem, hon har bland annat medverkat i böcker, intervjuer, artiklar och till och med Bajenpodden så någon undanskymd tillvaro för hon inte. Förutom att vara en åsiktsmaskin är hon även småbarnsmamma, den nu tvåårige dottern har ett intressant val att göra i framtiden då fadern är vän av ett idrottslag beläget norr om stan. Vi håller givetvis tummarna för att dottern väljer rätt...väljer den goda sidan.

Hej Kajsa, hur är läget Just Idag?

Just idag är det äntligen bra igen. Har varit inne i en vabcirkus utan dess like (det är dyrt att ha barn!), men nu är barnet äntligen på bättringsvägen så nu börjar jag känna mig som en människa igen.

Vi forsätter med en enkel fråga, hur blev du bajare?

Det är väl ändå något en föds till? Och är en född och uppvuxen på Söder, som jag är, så ska saker och ting gå riktigt snett för att en inte ska bli bajare...

Poddstjärnan Johnny Ultrish Holmqvist rekommenderade dig till att bli nästa intervjuoffer, vad känner du till om honom? (och jag kan intyga att han gillar dig även om du inte tror det...)

Hahaha, eh, ja, vi brukar ju mest interagera på Twitter... Men han är ju en snackpåse, åsiktsmaskin och trollare utöver det vanliga. Sen så får vi ju inte glömma att det var han som gav världen den eminenta hashtagen #höftvick. Jag hoppas att han har den på sin gravsten när han kilar vidare.

Berätta lite om din bakgrund (var är du uppväxt, gick du i skolan, hur såg dina barndomssomrar ut o.s.v.)

Jag är som sagt född och uppvuxen på söder, vid Mariatorget. Är sk kulturell medelklass (vilket kanske låter tjusigare än vad det är) och varje lördag blev jag och min syster runtsläpade på en massa vernissager där vi drack apelsinjuice och var uttråkade. Åt nog en livstidsranson av salta pinnar under dessa lördagar, skulle jag tro. Lågstadiet gick jag i Södermalmsskolan (med alla tusen Skarsgårdare bland annat), för att sedan hamna i Eriksdalsskolan och sen rundade jag av det hela med tre år på Södra Latin (som den söderbo jag är - har inte fått ihop Sjöstan med min självbild ännu). Under mina barndomssomrar så hängde vi mest på vårt lantställe i skärgården, med ett par campingturer runt de brittiska öarna och en Sicilientripp som avbrott. Sen impulsköpte (!) mina päron ett hus i Danmark (de fick det nästan gratis eftersom den tidigare ägaren hade försökt elda upp det när banken skulle konfiskera det) så då blev jag deporterad dit varje sommar fram till gymnasiet. Jag hatade det då, älskar det förbannade huset nu. I övrigt var min barndom svinbra och precis så där kreativ som man tror att konstnärsungar har haft (monetärt är det dock ingen fet tillvaro, tur att farsan jämt jobbat på kontor...). Ungdomen gick mest ut på att vara pretentiös, gå klädd i svart, vara missförstådd och att få bra betyg (jag har alltid älskat skolan och att lära mig grejer, så spännande är jag...).

Du är småbarnsmor till en tvååring. Fadern är gnagare. Vilka sköna konflikter/meningsskiljaktigheter har ni hittills upplevt p.g.a. det? Och hur ser egentligen dotterns garderob ut?

Det enda vi bråkar om är fotboll. Det brukar börja med gliringar och pikar och sen går båda all in för att försvara sitt lags färger och heder och för att sänka den andras dito. Derbydagar pratar vi inte alls med varandra, då är det genuint dålig stämning hemma. Dotterns garderob är helt neutral, eftersom vi bestämt att hon ska få välja lag själv. Därför har vi också undanbett oss alla fotbollsrelaterade presenter. Vi har verkligen varit tvungna att arbeta ut en strategi för det här, haha.

Du studerade fyra år på Stockholms Universitet och tog en Kandidatexamen i "Cultural Studies/Critical Theory and Analysis". Direkt efter humanistiska inriktning tog du en Byggnadsingenjörsexamen efter ytterligare två års studier. Vadan denna kursändring? Eller hänger de samman på något sätt?

Alltså, jag ville ju bli arkitekt eftersom det inte är det lättaste att få jobb på en kulturvetarexamen, oavsett hur tjusig den låter på engelska. Jag har ju alltid gillat arkitektur, det är mina föräldrars fel. Vart vi än har åkt så har vi alltid stått och glott på hus minst halva resan, så det var bara att gilla läget. I min examen ingår en försvarlig mängd poäng konstvetenskap, där jag riktade in mig på arkitektur. Det är väl de enda beröringspunkterna. Mina CSN-resurser täckte liksom inte ytterligare fem års studier, så jag fick ta en kortare väg in i branschen som jag var intresserad av, så att säga. Så bakom det som ser ut som en tvär kursändring, så finns det en ganska tydlig linje, i alla fall om man har lite fantasi.

Du har nu i cirka åtta års tid jobbat som byggnadsingenjör i olika projekt/firmor. Vilka byggnader/arkitektoniska mästerverk har du varit inblandad i? Vilket vore det ultimata drömprojeketet att få medverka i om du fick välja fritt?

Håll i hatten, men jag har faktiskt varit med och projekterat Kompisvallen. Kom dock in i ett sent skede, så ingen kan beskylla mig för hur resultatet blev. Jag tvår mina händer. Det där dyra misslyckandet vill en helst inte ha sitt namn förknippat med, haha.
Drömprojektet vore ju att planera en hel stad från i stort sett scratch. Eller att få fria händer med Stockholm.

Ibland är det så trist att man måste betala räkningar m.m. Vad sysselsätter du dig med för att lösa dessa uppgifter?

Jag sitter framför en dator minst åtta timmar om dagen och ritar i ArchiCad. Det är betydligt roligare än vad det låter.

Av allt som du upplevt fram till dags dato, vad ångrar du mest?

Jag jobbar inte med ånger. Det är, för att vara klämkäck, ett slöseri med tid. Jag kan inte lägga tid och tankeresurser på att älta saker jag ändå inte kan förändra.

Vecka 27, 2013, var du ansvarig för Twitterkontot @sweden (en ny svensk ansvarar varje vecka). Coolt. Hur/varför blev du utvald? Kände du att du gjorde omvärlden mer intresserad av Sverige under din vecka? Och du måste fått några knepiga frågor att svara på, något du kan utveckla?

Jag har ingen aning. Jag blev tydligen nominerad av folk och så kollade de som håller i det upp mitt twitterkonto och uppenbarligen gillade de vad de såg eftersom de valde ut mig. Jag var stundtals helt förlamad av prestationsångest. Jag har heller aldrig känt mig usel på engelska, men den veckan kände jag mig som Morgan och Ola-Conny... Hade en del väldigt givande diskussioner om bl a gatukonst och stadsplanering, det var väl den stora behållningen för egen del.
En hel del bombarderade mig med frågor om Assange (det var väldigt på tapeten då), men de ignorerade jag bara. En får skriva på ett ganska omfattande kontrakt innan de lämnar över kontot till en, bl a så får en inte propagera för specifika politiska partier, eller uttala sig bestämt i specifika politiska frågor över huvud taget, eftersom en del utomlands kan tolka det som att det är Sveriges officiella hållning i dessa frågor. Dessutom är det urtråkigt att prata om rövhatten Assange.

Ditt twitternamn (och lite överallt) är Leyeyeye, det ska tydligen ha med någon slags musikstil att göra. Hur fick du namnet och vad är det för musik?

Jag startade mitt twitterkonto när jag aptråkigt på ett jobb jag hade där jag var tvungen att brottas med AutoCad om dagarna. Mitt tidigare online-nick var upptaget, så då var jag tvungen att hitta på något nytt. I mina yngre dagar försökte jag mig på det här med att vara mods och då lyssnade jag en hel del på yé-yé, dvs fransk sextiotalspop. Men det var ju givetvis också upptaget, så då slängde jag på ett le framför. Inte heller det gick, så då fick det bli ett ye till. Mer spännande än så är inte uppkomsten av mitt nonsensnamn som jag nu kommer att få dras med.

Jag har fått intrycket att du vurmar för musik från de brittiska öarna. Rangordna dina topp tre bästa band/artister därifrån och motivera gärna varför.

Stone Roses - kan knappt motivera deras briljans. Den bara finns där.
Joy Division - Bättre låttexter finns inte.
The Smiths - Som fd gymnasiepretto så går det inte att komma runt dem...

Du verkar ha en svag nerv för Ian Curtis, Joy Divisions geni till sångare. Varför, vad var hans storhet?

Det är bara att läsa låttexterna. Inser man inte då att han är ett geni (en titel jag är ytterst sparsam med, obs!), då behöver man antingen skaffa glajer eller vässa sin läsförståelse. Den poesin slår Tranströmer, Boye och Majakovskij med hästlängder. Den känns i magen, ja, i hela kroppen faktiskt.

Hur ser ditt liv ut idag och din framtid de närmsta åren?

Ja, det lär väl tuffa på ungefär som nu, skulle jag tro. Böckerna kommer att bli fler, konditionen bättre, barnet äldre osv osv. Om jag har tur. Jag kan ju även råka dö i en freak accident redan imorgon, men sånt kan en inte gå och oroa sig för. Jag ämnar flytta tillbaka till söder i alla fall, det är ett som är säkert. Men jag är ingen som har en massa utstakade livsplaner och sånt, men jag skulle vilja ha tid för att skriva mer. Sen så ska jag ju åka till Manchester i sommar och se Stone Roses för första gången någonsin. Är grymt peppad på det, fäller en lyckotår bara jag tänker på det.

Vad får just dig att gå igång? (fri tolkning av vad som avses)

BÖCKER OCH LÄSTID. Blir kollrig av lycka av att gå in i Söderbokhandeln eller av att få ligga på soffan och läsa ostört i en timme. Men min sambo är, trots sina uppenbara brister, inte så dum han heller (fri tolkning av vad som avses).

När du twittrade för Sverige (@sweden kontot) nämnde du att boken "De dömdas ö" av Stig Dagerman är din favoritbok. Varför? Vad handlar den om, varför ska man läsa den?

Jag läste den när jag var ett gymnasiepretto med mycket allvarlig uppsyn, men det är fortfarande en väldigt bra bok. Den handlar om en grupp människor som är strandsatta på en ö, utan mat och vatten, och om deras tillkortakommanden och kamp (såväl yttre som inre). Den är väldigt symboltyngd och kanske inte det mest lättsamma och lättlästa en kan kasta sig över. Men som bekant så är det ofta den litteratur som gör mest motstånd som ger en mest i slutändan. Man ska läsa den om en vill läsa om hur det är att vara människa, eller bara vill vara med om en jävla resa (i dubbel bemärkelse).

Du medverkar i en bok som heter "Av oss blev det aldrig några riktiga damer", jag frågar som det står i undertexten. Går det att vara hängiven fotbollssupporter och samtidigt en medveten feminist?

Självklart! Det hade vart fasligt sorgligt om det ena uteslöt det andra. Det finns verkligen ingen motsättning i det, tvärtom. Fler supportrar borde bli feminister och vice versa.

Vilket är ditt första grönvita minne?

Jag gick i lågstadiet och hade tjatat sönder min släkt om att jag ville ha en Bajenplånbok i födelsedagspresent (mycket udda sak att önska sig när en är åtta). Min mormor hade kuskat runt i hela stan och tillslut lyckats hitta en. Lyckan jag kände när jag öppnade den presenten är obeskrivlig. Jag har kvar den fortfarande, men jag använder den inte längre eftersom att den håller på att falla i bitar. Samma år gick jag på Söderstadion med mitt flicklag för första gången. Kommer mest ihåg att jag frös och att det kändes som att matchen aldrig skulle ta slut, haha.

Vilket är ditt mest minnesvärda grönvita minne?

SM-guldet går inte att komma runt. Min dåvarande kille ringde och skrek av lycka och sen gick vi ut och gjorde Söder, så att säga. Jag var inte pigg i skolan dagen efter (det var jag inte direkt ensam om i min klass). Kommer ihåg att det kändes så sjukt overkligt.
Sen är även semifinalen mot Kalmar i Svenska Cupen 2010 ett starkt minne, av någon outgrundlig anledning. Det var en jävla rövsäsong där cupen var en klen tröst. Det var pissigt väder, kallt och regnigt och det kändes så jävla kört. När det gick till straffar vågade jag knappt titta. När vi vann rasade hela klacken på varandra, så dagen efter var hela min vänsterarm ett blåsvart, orörligt blåmärke. Åkte på en halsfluss efteråt också, men det var det värt. Såklart.

Av alla spelare som lirat/lirar för Hammarby IF, vilken är din absoluta favorit?

Kennedy. Älskar den karln.

Det är matchdag och Bajen lirar hemma. Hur ser din dag ut innan, under och efter matchen?

På dagen försöker jag få nåt vettigt gjort och sen träffar jag samma personer som jag alltid går på match med. Vi dricker väl nån öl eller två, kanske äter vi nåt. Under matchen blir det kanske nån öl till (eller tre), mest bara för att klara av att sjunga hela matchen. Efter matchen åker jag numer hem, innan jag fick barn kunde det ibland bli en öl eller två för mycket på Puben eller så. Den här säsongen har jag dock suttit ner, vilket har känts väldigt konstigt. Men det övriga beteendet är detsamma som tidigare.

Var på Söderstadion under en match hittade man dig?

Klacken. Alltid klacken. Och jag var alltid lika hes efter varje match.

Hur tycker du att flytten från Söderstadion till nya arenan har gått? För- och nackdelar? Var hittar man dig på nya arenan under match?

Över förväntan! Det märkliga är att det börjat kännas som hemma? Inte hemma-hemma som gamla Sös, men ändå hemma. Det trodde jag aldrig. Nackdelarna är ju den schizofrena klacken. Kör bara kortsida, för tusan. Har lätt för att bli nostalgisk, men det kanske är läge att släppa långsidesklacken nu och gå vidare. Sen är jag väl inget jättefan av konstgräs...
Fördelarna är ju att fler kan se Bajen och att damtoaletterna är fler, haha.
Jag har inte hittat min plats än, eftersom jag fick barn mitt i alltihop så har jag fram till nu bara gått sporadiskt. Det har varit hemskt tomt och konstigt. Jag har mest stått klacken, så klart, de första gångerna var jag så gravid att min mage krävde ett eget postnummer... I år har jag suttit på lite olika ställen, och det har väl varit "bekvämt" men också väldigt, väldigt, väldigt ovant och konstigt. Så vi får se var jag hamnar.

Om du själv skulle spela i Bajen, vilket tröjnummer och vilken position i laget skulle du ha?

Anfallare, så klart. Det var jag när jag spelade fotboll som liten. Tröjnumret skulle vara 5, eftersom jag har fått för mig att det är mitt turnummer (har inget belägg för det alls).

I april 2012 skrev du och några andra ett uppmärksammat inlägg i Aftonbladet om supporterkultur och sexism på läktarna. Vad är dina tankar i ämnet så här tre år senare? Gav det något genomslag? Har det skett någon förändring tycker du eller är klimatet detsamma?

Jag ångrar verkligen inte att vi skrev den där artikeln, trots skitstormen som kom efteråt. Men det kändes som att ämnet äntligen började diskuteras, när folk väl taggat ner sig en smula. I början var det mest "KÄFTEN JÄVLA FITTA!" liksom, men sen fick jag i alla fall diskutera frågan till höger och vänster med folk. Jag blev t o m inbjuden till Almedalen för att prata om'et. Klimatet har ju primärt ändrats för att det är fler människor som går nu, blandningen på folk har blivit större. Men i mångt och mycket är det fortfarande likadant, även fast jag upplever det som att fler säger ifrån nu.
Mina åsikter i frågan är fortfarande desamma. Vi har skippat rasismen, då kan vi väl för i helvete skippa sexismen med. Att det ska vara så svårt? Snubbar får ta och vänja sig vid tanken på att fotbollen inte är bara deras skyddade verkstad längre. Med det menar jag inte att det ska bli syjunta och kuddrum på läktaren, men folk kan fan börja bete sig och sluta se på tjejer som prylar, kuttersmycken och mindre vetande. Skärpning, hörrni.

Du medverkade i ett av avsnitt av Bajenpodden 2012. Många ämnen avverkades på de 45 minuter som programmet varade. Du hade en del åsikter angående Capoverksamhet på Bajens läktare. Då var du inte så positiv, spontaniteten får stryk och det blir för organiserat ansåg du. Vad anser du idag om capoverksamheten på bajenmatcherna?

Som det ser ut nu så behöver vi ju capoverksamhet. Klacken är så stor, spretig och spridd nu att vi måste ha någon som åtminstone försöker hålla ihop det hela. Förutsättningarna har förändrats och därmed också behoven. Det säger ju sig självt att den klack vi har idag inte kan vara lika sammanhållet spontan som den vi hade på Söderstadion. I den bästa av världar skulle vi inte behöva capo, men nu ser det ut som det gör och då är det bara att hacka i sig.

I samma avsnitt av Bajenpodden avslöjades det att Mattias Adelstam precis hade kritat på. Framför allt du, och de andra, hade föga förhoppningar om att han skulle komma som en frälsare. Det visade sig ju vara en helt korrekt förutsägelse. Kommer du ihåg vad du grundade din farhåga på?

Haha, det var bara min gamla vanliga cynism som talade. Jag tror ju inte riktigt på det här med frälsare, den enda som kommit nära den statusen är väl Kennedy.

Innan du blev tillfrågad om denna intervju, vad visste du om Bajen International?

Inte mycket, men ni följer mig på twitter har jag för mig.

När du ska förkovra dig om Bajen, varifrån hämtar du denna information? (hemsidor, tidningar, sociala medier m.m.)

Twitter och facebook. Det går snabbt och jag måste ta tillvara min begränsade mängd tid.

Vilka grönvita avdelningar/falanger är du medlem i?

Bajen Fans

Hur ser bajens framtid ut de närmsta åren?

Hade jag haft en kristallkula som fungerade så hade jag kanske kunnat ge dig ett rimligt svar på detta. En vet ju fan aldrig med Bajen, haha. Optimisttippar att vi tar ett SM-guld inom 5 år i alla fall.

Du är tydligen en fena på det danska språket. Hur i hela fridens namn gick det till? Ligger det i släkten eller är det en fetisch du har? Och förklara för oss dödliga hur i hela fridens namn man räknar på danska...

Det var ju det där med mina pärons spännande impulsköp sommaren 1990, ett stenhus som en alkoholiserad elektriker försökt elda upp (vi hittar fortfarande sönderrostade kapsyler i trädgården från hans, måste jag säga, mycket imponerande ölkonsumtion. Vi har väl hittat en sisådär 40 000 miljarder kapsyler till dags dato). Så efter att ha varit på danska landsbygden åtta veckor varje sommar från 1991 fram till 1999 så blir man rätt haj på språket. Men det där med att räkna på danska, det får du ta med någon annan. Det är fan helt omöjligt att lära sig...

Du beskriver dig själv bl.a. som Frankofil, vad är det med det franska språket och den franska kulturen som är så fantastiskt? Stämmer inte myten om att det bara finns dryga grodätare där nere?

Herregudrun, vad är inte så fantastiskt med den kulturen? (En hel del i och för sig).
De har ju kammat hem full pott på områden som konst, litteratur, filosofi, uppror, hiphop, arkitektur! Plus att de har en helt oslagbar kulturell vibe som jag som fd gymnasiepretto givetvis har svårt att motså.

Jag har precis dränerat om huset mitt. Vad säger du, läge att komma över och designa en riktigt schysst altan/uteplats?

Absolut, men det kostar, haha!

En hemlig källa nämnde "...nåt stökigt i kanylparken..." som du kan ha info om. Vad handlar det om? Berätta.

Va? Det låter förvisso intressant, men jag har ingen aning om vad du pratar om. Den här hemliga källan kanske borde skaffa glajjer eller putsa dem hen redan har...

Tack Kajsa för att vi fick ställa dessa frågor till dig, har du några visa avslutningsord till folket?

Återanvänder det jag stängde ner min @sweden-vecka med (i fri översättning): Tack för mig och hörrni, var inte en rasist, sexist eller rövhatt. Och krama ett fint hus innan ni går och lägger er. Forza Bajen.

Nästa intervjuoffer

Kajsas tips på en annan grönvit profil som skulle kunna bli nästa intervjuoffer

Jag skulle vilja läsa en intervju med Marcus Priftis. Han är smart, påläst och ibland jättesur. Plus väldigt, väldigt, väldigt välformulerad.
Sen har han även spännande tankar om supporterskap.
Kajsa Söderström

Länkar relaterade till intervjun

Twitterprofilen Sweden (alla Kajsas tweets vecka 27, 2013) (Klicka här)

Intervju Sjösala förlag (som gav ut boken Av oss...) (Klicka här)

Bajenpodden (avsnitt 32) (Klicka här)

Bilder

Av oss blev det aldrig några riktiga damer

 

Geniet Ian Curtis

 

Kung Kennedy - Kajsas favorit

 

De dömdas ö

Mästerverk skrivet av Stig Dagerman, Man ska läsa den om en vill läsa om hur det är att vara människa, eller bara vill vara med om en jävla resa (i dubbel bemärkelse). enligt Kajsa.

 

Grönvita Profiler
Sedan 2012

© Grönvita Profiler 2012-2017