#33 - Magnus Carlson

Intervjudatum: 2013-10-13

Född

Stockholm (Sabbatsberg) 1968

Bor

Vasastan, Stockholm

Familj

Fru och dotter. Snart ett barn till.

1985 spelade Bajen 3-3 hemma mot skotska St. Mirren i UEFA cupen. Tar man bort strecket får man 33. Det trettiotredje intervjuoffret hittar vi i den musikaliska sfären, det är dags för ingen mindre än tokbajaren Magnus Carlson. Troligtvis hittades även Magnus på läktaren mot St. Mirren, allt annat vore en skräll. Vi snackar mannen som borde lira harpa, finns det någon som har cirka 47 strängar på sin lyra samtidigt är det Magnus. Denne sångare, kompositör, sångtextförfattare, DJ m.m. har väldigt många sköna projekt igång. Sedan undrar man hur Magnus får ihop alla sina musikaliska projekt med ett livslångt lidande som det innebär att vara bajare. Magnus hade hedersuppdraget att sjunga sin suveräna hyllning - "Platsen i mitt hjärta" - till Söderstadion efter avslutningsmatchen. Man skulle kunna rabbla i alla oändlighet om denna sköne Bajare men vi stannar här. Låt oss se vad Magnus har att säga.

Magnus kommenterar Introtexten ovan.

Ja. Jag var på St Mirren hemma. Fick inte åka på bortamatchen för mamma. Men skrev brev till St Mirren efteråt och bad om ett matchprogram. De skickade hem ett till mig med alla spelarnas autografer. Snällt!

Hej Magnus, hur är läget Just Idag?

Just idag är jag fortfarande förbannad på SvFFs disciplinnämnd av uppenbara skäl. Men jag känner mig ändå stark.

Vi forsätter med en enkel fråga, hur blev du bajare?

Jag bodde i Älta första åren och farsan och jag brukade spela boll på Flatens IP. När jag fyllde fem år fick jag en tigerrandig Bajendräkt och när vi sedan flyttade till Tumba började vi åka in på matcherna. Första matchen var på sommaren 1976. Mot Örebro SK. Vinst! Har fortfarande kvar matchprogrammet! Sedan dess har jag varit på nästan alla hemmamatcher och även över hundra bortamatcher har det väl blivit.

Johan Hammarström rekommenderade dig till att bli nästa intervjuoffer, vad känner du till om honom?

Jag gjorde faktiskt lumpen med Jorre ett tag. Han är ett år äldre än mig. Han spelade i Bajens legendariska P67-lag under Tommy Davidsson. Sedan var han ju en sådan där skön Bajenspelare som kunde komma till Kvarnen efter nån förlustmatch och ställa sig på ett bord och be om ursäkt. På den tiden när det bara var charmigt med spelare som drack bira med fansen på krogen. Lite skillnad nu... Han gillade ju även att lira gitarr så han gästade Weeping Willows på någon Bajen Fans-fest också. Han bor ju i Norge sedan länge (avslutade i Kongsvinger) så vi har lite kontakt via facebook. Han har mer kontakt med min bästa polare, Robert Plaszczyk, som också spelade i 67:orna.

Berätta lite om din bakgrund (var är du uppväxt, gick du i skolan, hur såg dina barndomssomrar ut o.s.v.)

Jag flyttade som sagt till Tumba lagom till lågstadiet. Bodde uppe i Storvreten. Spelade fotboll och bandy. Hade inga Bajenpolare så jag gick på matcherna med morsan och farsan länge. Vi åkte ofta på bortamatcher också hela familjen, på 80-talet. Mest på sommaren. Men i högstadiet började jag åka till Söderstadion själv och var gammal nog för att stå i klacken. Började även åka med Bajen Fans SL-bussar på bortamatcherna. Där lärde man känna lite folk och när jag slutade gymnasiet flyttade jag till en egen lägenhet i Hammarbyhöjden. Jag hängde så mycket på Kvarnen att jag till slut blev bartender där. Det var ju ett riktigt Bajen-paradis på den tiden! Nu var det många år sedan jag var där.
Jag har sparat alla matchprogram från nästan alla matcher jag sett. Har minst fem hundra i två flyttkartonger... Har överhuvudtaget sparat på Hammarbysouvenirer hela mitt liv. Jag är kanske lite nördig...

Ibland är det så trist att man måste betala räkningar m.m. Vad sysselsätter du dig med för att lösa dessa uppgifter?

Jag sjunger och skriver låtar. Ibland är jag discjockey. Som tur är vill en hel massa människor betala mig skapligt med pengar för att höra på. På så vis kan jag förtjäna mitt uppehälle. "Det går bra nu", för att citera en kär Bajenvän.

Av allt som du upplevt fram till dags dato, vad ångrar du mest?

Att jag inte åkte till Karlstad 1989. Jag valde att sitta hemma och lyssna på sportradion. "Det var ju kört". Vilken jävla miss. Men jag åkte in till Mariatorget för att möta upp Kenta Ohlsson och grabbarna för att fira på det där discot som kallades "Ursut Inn" (pga Ioan Ursut greps där). La Fontana hette det, nu heter det Rival.

Hur ser ditt liv ut idag och din framtid de närmsta åren?

Jag har gjort en hel massa olika projekt de senaste åren. Allt från mitt jazzband till house med Axwell. Turnerat med Ebbot och Helen Sjöholm. Jag gillar olika grejer. Saker som är roliga och bra! Vill testa saker! Men nästa vår släpps Weeping Willows nästa album "The Time Has Come". Det var sju år sedan sist. Plattan är precis inspelad och en massiv turné är redan bokad. 2014 kommer jag bara att ägna mig åt Weeping Willows. Det känns jättebra! Vi ska förresten lira på Rival i vår. Då kan vi ju passa på att fira 25-årsjubileumet av "Undret i Karlstad".

Vad får just dig att gå igång? (fri tolkning av vad som avses)

Fasta situationer om Kennedy är på plan.

Vilket är ditt första grönvita minne?

Det är egentligen svartgult... Den där födelsedagen i Älta i början av 70-talet. Jag sliter pappret av en relativt stor kartong. Inuti ligger en tiggerrandig tröja, ett par svarta kortbyxor, svartgula strumpor och ett Hammarbyemblem i tyg. Mamma syr fast emblemet på tröjan och jag är i sjunde himlen.
Det var 70-talsemblemet, som jag tycker är det snyggaste någonsin. Jag har det nu tatuerat på armen.
Jag och Anders Jutterström designade den tröja Hammarby spelade i den allra sista matchen på Söderstadion. Vi ville se Bajen i tröjan de hade 1979. Enligt oss den snyggaste någonsin. Med det emblemet också. Så Kappa gjorde en variant på den. Snygg va?

Vilket är ditt mest minnesvärda grönvita minne?

OJ! Många lyckliga stunder har det blivit. Men hur kan man undvika 2001... Efter sista matchen uppe i Sundsvall skulle det ju firas på Medborgarplatsen. Jag var uppe i Sundsvall och eftersom Weeping Willows skulle spela på scenen och kompa Kenta Gustavsson, Petter och Lalla Hansson mfl så fick jag flyga ner med laget och pokalen! Det var surrealistiskt!
Och sedan åkte jag med laget i bussen längs Götgatan fram till Medis. Det var som de där filmerna man ser nu från krigsslutet 1945! Lyckliga människor överallt! I alla fönster flaggor och konfetti!
Herregud vad lyckliga vi var på den tiden!

Av alla spelare som lirat/lirar för Hammarby IF, vilken är din absoluta favorit?

Min idol på 80-talet var Uffe Eriksson. Han var fantastisk. Han spelade även på samma position som jag själv. En tekniker ute på högerkanten. Och han rökte också. Otänkbart idag!
Sedan är det ju så klart många fler! Klasse, Werner, Petúr, Markstedt, Hermansson... De allra största genom tiderna är ändå Nacka, Kenta och Kennedy. Jag älskar Kennedy. Älskar.

Det är matchdag och Bajen lirar hemma. Hur ser din dag ut innan, under och efter matchen?

En vanlig matchdag brukar jag möta upp folk på Charles Dickens innan. Sedan tillbaks till Dickens efter matchen. Men det var länge sedan man hade anledning att riktigt fira...

Var på Söderstadion under en match hittade man dig?

Jag vet inte vad sektionen heter där jag sitter på nya Söderstadion... Men det är nedre etage, långsida, mittemot klacken. Vi är ett bra gäng där. Nästa säsong vet jag inte var vi hamnar... Det var ju lite av ett test den här hösten. Man visste ju ingenting om hur det skulle se ut när man bokade plåtarna.

Om du själv skulle spela i Bajen, vilket tröjnummer och vilken position i laget skulle du ha?

Nummer 11. Högerytter. Jag gjorde det ett tag faktiskt i nedre tonåren, men blev petad! Bajen hade ju bara en bra 68:a: Lasse Asp. Men han var så bra att han spelade med 67:orna.

23:e juni 2013. Sista matchen på Söderstadion. Hur var dina känslor denna dag? Du framförde "Platsen i mitt hjärta" efter slutsignalen. Det blev lite rörigt efter. Hur upplevde du detta och resten av denna märkliga afton?

Det var en omtumlande dag. Helt klart. Jag och polarna hängde runt Medis från förmiddagen. Jag och Moneybrother satte oss att repa på Charles Dickens. Själva matchen fick ju i allafall ett hyfsat hedersamt slut i och med Kennedys mål. Fantastiskt att han ändå fick avsluta med att göra sista målet. Men vi ville ju så klart haft ett till... Efter matchen var det rörigt i gångarna under läktaren. Det fanns ingen riktig ordning eller tidsplan på någonting. Vi som skulle in på plan och uppträda visste ingenting. Dessutom hade man ju känslorna utanpå kroppen. Det var dessutom extremt stort att laget spelade i en tröja som jag hade varit med om att designa! Efter Leifs tal (som borde varit kortare) blev jag och Moneybrother plötsligt inropade. Jag trodde att Kenta och Kennedy skulle bära in kransen till mittpunkten då. Vilket jag tycker skulle varit mer passande. Men nu blev det så att jag och Moneybrother ska in på mittplan och sjunga "Platsen I Mitt Hjärta". Vi går med bestämda steg och bultande hjärtan ut i mittcirkeln och börjar lira. Jag blev så oerhört rörd när jag märkte att publiken var helt knäpptyst. Det har nog aldrig varit så tyst på Söderstadion! Tårarna var nära. Mitt i låten märker jag att det börjar mullra bakom mig och i ögonvrån ser jag hur klacken väller in på planen! Det var så mäktigt! Folk kom fram och pussade oss medan vi sjöng klart låten och jag tecknade till Moneybrother (som spelade gitarr) att ta om flera refränger. Jag ville helt klart mjölka ur situationen!
Det var skitkul! Men när Kenta Ohlsson och de andra legenderna ska bära in kransen blev det inte bra... Det var bara kaos... De kom knappt fram. En ceremoni som skulle gjorts värdigare... Men det är Bajen och det ingår väl att det är lite kaotiskt. Janne Svensson skulle sjunga sin låt "Hem Till Söder" (från Café Bärs), men det blev inte av pga röran. Han blev väldigt besviken, med all rätt.
Jag hängde i alla fall kvar på Söderstadion hela kvällen och sedan fortsatte vi på krogarna på Södermalm.

Vad hände egentligen på Kvarnen efter stängningsdags när du jobbade där. Det ryktas om vilda efterfester med anställda och polare, kommentar?

Alla som jobbade på Kvarnen i början av 90-talet var, liksom jag, själva stammisar där. Vi älskade verkligen Kvarnen och alla vara Bajare.
Det var så jävla äkta. Ofta sov jag över på en träbänk i ett hörn och gick upp och jobbade lunch dagen efter. Vi byggde till och med en replokal i källaren där band som Bob Hund, Nomads, Atomic Swing och This Perfect Day repade. Hyran var att de gav gratiskonserter då och då. En fantastisk tid, och det som gjorde att Kvarnen är så legendariskt. Med ägarbytet ändrades detta.

Kvarnen av idag. Bra eller Anus? (utveckla gärna...)

Jag har inte varit där på nästan tio år... För mig är Kvarnen en era som är förbi.
Kvarnen var inte väggarna och stolarna och glasen. Kvarnen var gästerna, ägarna och personalen. Människorna. Historien.

Det lär vara så att Weeping Willows nästan fick ställa in på Gotland efter att sångaren skrikit sönder rösten vid en bajenmatch. Stämmer det?

Det stämmer. Det var inte ens en viktig match. En cupmatch mot Visby Gute på Gutevallen. Men Bajen fick inte hål på Gotlänningarna. Och på övertid fick vi en indirekt frispark i deras straffområde. Man var tokig fram till dess. Kommer inte ens ihåg om den satt! Men jag tror det. Och att det i så fall blev 1-0.
Jag var så hes att jag fick gå till en doktor. Vi hade konsert på kvällen. Men jag har aldrig ställt in en konsert.

Låten "Touch Me". Är det the Doors, Weeping Willows eller Samantha Fox version man ska lyssna på? Och vilken Poster ska man ha på väggen?

The Doors.

Hur kom det sig att låten "Blue and Alone" blev ledmotiv till kultserien "Pistvakt"?

Niko i vårat band hade hade varit teatermusiker på Pistolteatern. "Pistvakt" var från början en "teatersåpa"där. Alltså ett nytt avsnitt i veckan live. Från början var det sommar och den hette "Bryggvakt" Det var en svensk ironisk version av Baywatch. Det var succé och sommar övergick i vinter. Då blev det "Pistvakt" i stället. Det blev sedan en tv-serie och de behövde ett ledmotiv. Vi hade precis släppt vår hypade debutskiva "Broken Promise Land", där "Blue And Alone" ingår. De ville ha den så på den vägen är det. Vi blev helt plötsligt stora norr om Uppsala.

Du på Trummor, Jorre på gitarr. Hur många gånger mördade ni "Hotel California" egentligen i den där replokalen i Vaxholm under sent åttiotal?

Jag har inget minne av att vi repat på Kustartilleriet under lumpentiden! Har Jorre sagt det?
Nu när du säger det så... Det hade jag helt glömt bort! Men nu ringer det en klocka!
Säger han att vi körde Hotel California så stämmer det säkert. Jag har inget minne av vad vi körde. Det var ju så tråkigt i lumpen att man ville väl göra vad som helst bara tiden gick! Mycket innebandy var det i alla fall.

Du har väldigt många musikaliska projekt igång (Weeping Willows, The Tandem Sky, The Moon Ray Quintet m.fl m.fl.). Hur hinner du med allting?

Jag jobbar mycket, som alla andra med jobb. Det är kul att ha flera projekt och jag gör ju musiken tillsammans med andra. Jag gör ju ingenting helt själv. Jag tycker ändå att jag träffar min familj minst lika mycket som vanliga knegare. Men jag är ute och reser mycket. Men det gör ju många andra yrkeskategorier också. Jag har i alla fall en mycket förstående fru!

Du fick Johan Hammarströms autograf på en matchbiljett (hemma mot Degerfors IF 1992). Handen på hjärtat. Har du kvar autografen?

Vet ej! Men jag har flera flyttkartonger fulla med Hammarbygrejer. Jag är lite av en samlare. Så om jag letar i de där lådorna så kommer den nog fram!

Vilket, enligt dig, är världens snyggaste skivomslag genom tiderna?

Bajen Forever. Min guddotter är på omslaget. Annars är världens bästa skiva The Smiths "Strangeways Here We Come".

Som musikalisk expert och före detta säsongskortsinnehavare på gamla SöS, hur upplever du akustiken och atmosfären på nya arenan?

Jag gillar faktiskt nya arenan. Så länge taket är öppet. Konstgräset är av ondo. Men jag gillar spontant nya arenan. Vi måste bara börja vinna matcherna där. Det är tråkigt att dela arena med andra lag.
Ingenting i hela världen är som gamla Söderstadion. Ingenting.

Hur var ditt förhållande till legendaren Joe Strummer?

Han var en mycket stor förebild! Speciellt som människa. Motsatsen till diva! Jag har träffat honom en gång. Det var på Hultsfred 1999. Mick Jones ringde mig från Joe Strummers begravning. Det var inte lite rörande...

Du och Ebbot Lundberg verkar trivas ihop. Vad är det som gör att det klickar med honom?

Motsatserna! Han är gaisare. Han äter sill. Jag äter strömming. Han är stor. Jag är...mindre. Han är psykedelisk. Jag är klar. Han är rock. Jag är ballad. Vi kallar oss för "Ordning & Oreda" och "Sill & Strömming".
Vi funkar bra ihop och har skitkul. Gillar exakt samma musik men har olika uttryck. Två sidor av samma mynt. Förutom det där med gais, då. Men han bryr sig inte så mycket om fotboll. Precis som de flesta andra gaisare!

Vad är "Bangers n Mash" och varför älskar du det så mycket?

Det betyder korv med mos. Det råkar vara min favoritmat. Men även namnet på den klubb som jag och min bäste vän och Bajenbroder Robert Plaszczyk har drivit i 9 år på Marie Laveau på Hornsgatan 66. Det är en anglofil DJ-klubb. En lördag i månaden är det proppat med dansanta, välklädda ungdomar som älskar bra musik på företrädesvis vinyl. Vi har alltid en skön gäst-DJ, oftast från något av våra engelska favoritband.

Herregud. Du har alltså för cirka tio år sedan festat i 24 timmar med MA Numminen i Helsingfors krogliv. Att ni fortfarande lever? Berätta allt om detta dygn.

OK! Du har gjort en riktigt bra research, märker jag! Jag skulle sjunga finsk tango med MA i Stockholm. Eftersom jag är ursvensk så ville han introducera mig för den finska kulturen. Han bjöd över mig till Helsingfors och väl där började ett mycket intressant dygn. Vi började lite lugnt med att äta Vorschmack på Kosmos dricka cider uppe i Torni. Sedan började äventyret ta fart. Vi åkte upp till gatan där fängelset ligger och mellanölsbarerna i närheten. På varenda ställe vi kom in på började gubbarna lipa när de såg honom. Snacka om folkkär man. Han betalade inte för en enda bira på flera timmar. På vissa ställen hann vi knappt innanför dörren innan det stod två kalla på bardisken. Vi vandrade vidare och bastade på ett ställe där man tydligen skulle äta prinsesstårta också. Skumt!
Senare i en gammal dansrestaurang i en park bakom tågstationen introducerade han mig för sin absoluta favoritdryck Minttu. Sedan minns jag inget mer.

Du har ju helt lysande kört Allsång på Debaser (Slussen). Blir det fortsättning av detta på något annat hak?

Nej. Det blir nog aldrig mer. Det var en era. Precis som Kvarnen.

Initiativet BAJEN AID. Blir det en fortsättning framöver?

Vi finns när vi behövs. Men vi vill inte mjölka ur konceptet utan vara en rolig stödgrupp när det verkligen finns ett behov.

Din egen fotbollskarriär, hur såg/ser den ut. Rockade du loss i Tullinges 68:or från början eller?

Spelade högerytter i IFK Tumba, Grödinge SK och Rönninge SK. Var även fotbollstränare åt ett knattelag i IFK Tumba på 80-talet. Jag testade en vintersäsong i Bajen men var skadad i låret och blev petad. Gick till Rönninge SK i elitserien. Vi hade ett riktigt kanonlag och var topp 3 varje år. Men 68:orna var ingen jättebra årskull i stockholmsfotbollen. Jag har bara spelat mot en kille som gick hela vägen till Allsvenskan. Det var Krister Nordin. Då i Djurgårdens IF. Han var för jävla bra. Det fattade man att han skulle gå långt. När det vankades riktig seniorfotboll så orkade jag inte satsa. Började röka och kröka och musiken tog över.
Jag var med och grundade ABK Pelikvarnen. Ett div 8 lag bestående av stammisar på Kvarnen och Pelikan. Bara Hammarbyare så klart. Jag var bara med i två säsonger högst. Orka springa! ;-)

Ryktet säger att du varit chaffis i Bob Hunds turnébuss. Stämmer det? Om så, snackades det Bajen eller MFF i bussen?

Ja. När de började få spelningar utanför Stockholm så behövde de en chaufför. Jag var den enda de kände med körkort, så det var ju bara att haka på. Jag jobbade på Kvarnen den här tiden så det var inga problem att göra båda sakerna. Ingen av dem hejar på MFF! Två från blåröda från Helsingborg, två djurgårdare och en som inte visste hur en boll såg ut ens. Vi pratade nog inte fotboll alls. Men däremot pratades det en hel del om annat i bussen. Det var så roliga samtal att jag flera gånger höll på att köra av vägen! Sveriges bästa band. Och roligaste!

Några sköna minnen, anekdoter från tiden på vägen med Bob Hund?

Ett av de första giggen utanför Stockholm var på Mejeriet i Lund. Under soundcheck står jag vid ställets egna ljudtekniker och övrig personal. De säger saker som "Kul att de får komma ut så här och spela riktiga konserter". Efter ett tag förstod jag att de trodde att Bob Hund var ett band bestående av utvecklingsstörda killar.

Vilken är den roligaste/bisarraste förväxlingen mellan dig och en "nästan-namne" som har en mer dansbandsnischad profil?

Jag märker av en förväxling mellan oss kanske en gång var femte år. Vi lever i så olika världar. Men för tio år sedan var jag intervjuad i Metro om Oasis bästa låtar. En ganska stor grej inför Oasis samlingsskiva. Jag gjorde en ingående lista på tio låtar och beskriver dess storhet. Till det har de lagt en bild på Bardados-Magnus. Ganska kul i det sammanhanget. Tråkigaste var ju i Aftonbladets värdelösa minnesbilaga över Söderstadion i somras. Nån jävla semestervikarie intervjuade mig om mitt liv på Söderstadion och lägger upp en bild på den andra killen. Jag slängde bilagan. Hade ju varit rolig att spara annars. Trots att den var skitdålig i övrigt också.

Innan du blev tillfrågad om denna intervju, vad visste du om Bajen International?

Jag har läst nån intervju med någon tidigare. Det är alltid kul att läsa om Hammarbyaae. Vi är så vackra och intressanta!

När du ska förkovra dig om Bajen, varifrån hämtar du denna information? (hemsidor, tidningar, sociala medier m.m.)

Bajens hemsida varje dag för nyheter. Men Bajenland på facebook är för jävla bra! Vilket jobb! Tack!!!

Vilka grönvita avdelningar/falanger är du medlem i?

Hammarby Fotboll och Bajen Fans. Blev medlem första gången 1983. Sedan har jag varit med till och från.

Hur ser bajens framtid ut de närmsta åren?

Det är väl upp till Khennet Tallinger? Han verkar ju bestämma sådant.

Tack Magnus för att vi fick ställa dessa frågor till dig, har du några visa avslutningsord till folket?

Det finns bara en regel: Var snäll.

Nästa intervjuoffer

Magnus tips på en annan grönvit profil som skulle kunna bli nästa intervjuoffer

Andreas Hermansson, "Herminator".
Magnus Carlson

Länkar relaterade till intervjun

Platsen i mitt hjärta (Klicka här)

Weeping Willows (Klicka här)

Magnus guidar till de bästa barerna i Stockholm (Klicka här)

Magnus på Facebook (Klicka här)

Bob Hund (alltid relevant) (Klicka här)

Bilder

Stilren

Magnus i stilren och klassisk posé. Snyggt!

 

Glada Hudik?

Hmm, vilka månne dessa vara? Är det Bob Hund eller Glada Hudik gänget?
Enligt ljudteknikersnubben på Mejeriet i Lund är svaret det senare...

 

WTF?

Vad händer här? Är detta vekligen originaluppsättningen av Alcazar?

 

Bajen Aid

Läcker konsertbild från Bajen Aid.

 

Polaren Ebbot

Ebbot Lundborg i Halden, Norge. Home of Black Metal.
Bild tagen från Magnus Facebookalbum

 

Finsk Fylla

Armbrytning på Kosmos Ravintola i Helsinki för ca tio år mellan Magnus och MA Numminen.
Bild tagen från Magnus Facebookalbum

 

Weeping Willows

Weeping Willows, det vill säga Niko Röhlcke, Magnus Carlson, Ola Nyström och Anders Hernestam, kommer med en ny skiva i februari 2014.
Bild: Per Kristiansen (http://allehanda.se/noje/1.6321516-nytt-weeping-willows-album-nasta-ar)

 

Platsen i Mitt Hjärta

Magnus och Moneybrother lirar "Platsen i mitt hjärta" under avslutningsmatchen på Söderstadion.

 

Kennedys Hörna

Oerhört nostalgisk och vacker bild från riktiga Söderstadion. Kennedys Corner.

 

Skivomslag

Ett av Världens snyggaste skivomslag enligt Magnus, eller? Bilden är hämtad från Magnus Facebooksida.

 

Legenden Joe Strummer

 

Grönvita Profiler
Sedan 2012

© Grönvita Profiler 2012-2017