#25 - Magnus Berg

Intervjudatum: 2013-07-29

Född

SöS, 25 juli 1971

Bor

Nyss utflyttad från Söder till Nya Söder - Vasastan

Familj

Tove och barnen Oliver, 17, Elmer 15, Laura 10 (uppfostrade grönvitt)

Grönvit profil nummer tjugofem hittar vi i den kulturella världen. Otaliga pjäser har Magnus Berg regisserat, främst i Sveriges Radios omsorg där han varit anställd sedan Hammarbys guldår 2001. Förutom regissör står det manusförfattare, dramaturg m.m. på Magnus curriculum vitae. Magnus har också en lysande musikalisk ådra. Han behärskar trumpetens komplexa utövande på några sköna Hammarbylåtar.

Hej Magnus, hur är läget Just Idag?

Just idag... är jag stark, stärkt av semester. Men lite brydd av den märkliga matchen mot PSG häromdagen. Vad har Bajen blivit? Ett hemlöst lag som spelar tillrättalagda sponsormatcher på en överdimensionerad arena? Eller kan Nya Söderstadion och Dennerby bli den nytändning vi saknat?

Vi forsätter med en enkel fråga, hur blev du bajare?

(lång paus) Det får bli ett komplicerat svar, för mitt förhållande till Bajen är - som för de flesta gissar jag - inte helt okomplicerat. När pappa kom till Stockholm som ung blev han hammarbyare - av kärleken till Söder, och lockad av det läckra spelet, publikvänligt och finurligt. På sjuttiotalet när jag var barn hade vänstervågen med sin arbetarromantik svept med mina föräldrar. Pappa spelade fotboll med andra intellektuella gubbar ("Kom igen nu gubbar!") i Arbetarnas Idrottsförening (AIF). Det där med arbetaridentiteten förbryllade mig och det dröjde länge innan jag insåg att mina föräldrar som båda var legitimerade psykologer knappast tillhörde arbetarklassen, lika lite som många andra som ropade att de tillhörde arbetarklassens kampenhet. Men man kan väl säga att jag växte upp men känslan av att vara underklass. Jag läste "Gårdarnas krig" av Harry Kullman och njöt av striderna mellan arbetarungarna i Katarina Södra och kissedoggarna i Katarina Norra. Det här var klasskamp på riktigt! Det är en fantastiskt bra skildring av hur klassidentitet påverkar en människa, bryter ned en människa - förblindad av hat mot översittarna var de beredda att göra vad som helst; barnen slogs med påkar och krossade "lik" (tomflaskor) på liv och död. Hade de tagit ett steg bakåt hade de sett att det egentligen var en kamp mellan underklass och underklass, bara att den ena var unset över. Och att medan de var upptagna med att slåss mot varandra levde den riktiga överklassen i godan ro. Att vara underklass innebär att man vet att man är född förlorare. Inget annat lag har gestaltat den känslan som Bajen. Jag vet att det finns de som hävdar att man kan hålla på Bajen utan att vara förlorarromantiker - all respekt; de är stora själar - men för mig och många andra utför Bajen en humanitär hjälpinsats. Matcherna är som reningsbad - katharsis - en berg-och-dalbana av hopplöshet och hopp som tänds - man hör bajenljudet börjar mullra: o...o...oooåååååaaAAAEJJJ!!! Men oavsett om matcherna slutar i eufori eller förnedring så är slutsatsen alltid: Vi älskar Bajen. Vi älskar Bajen även när de förlorar. Precis som vi måste förlåta oss själva även när vi inte är vinnare.
Man måste inte vara förlorarromantiker för att hålla på Bajen men det hjälper. Särskilt bra var det när jag gick som mest på matcher i slutet av 80- och början av 90-talet och Bajen åkte jojo mellan allsvenskan och division 1. "Ner och upp, upp och ner, Bajen ser vi aldrig mer" sjöng Gnaget. Vi i klacken bara garvade.

Jonas Karlsson rekommenderade dig till att bli nästa intervjuoffer, vad känner du till om honom?

Vi gick på Södra Latin samtidigt, han på teaterlinjen och jag på musik. Det var en spännande och lustfylld tid. Där formades många av dagens bästa skådespelare, men av alla dem har Jonas något speciellt.

Hur kom det sig att du spelar trumpet i den sköna bajenlåten "Grönvita ränder"?

Det var några år efter gymnasiet när jag nästan lagt trumpeten på hyllan. Jonas ringde undrade om jag kunde lägga trumpetsolo på en låt som han skrivit till Bajen Fans-skivan, en låt som laget verkligen behövde; en tröstlåt. "Segrar blir aldrig så stora som när man är van att förlora". Genialt. Jonas är en oerhört bra sångare, en lågmäld Sinatra. Och dessutom en av landets bästa författare. Skamlöst begåvad man det där.

Berätta lite om din bakgrund (var är du uppväxt, gick du i skolan, hur såg dina barndomssomrar ut o.s.v.)

Jag är född och uppvuxen vid Helgalunden ovanför Skanstull, och trodde nog att jag skulle bo hela livet på Söder, men nu har vi precis flyttat till Norrtull. Högt upp på Hagagatan där vi bor är det som Söder var förr; slitet och oinställsamt. Långt från lattefiken. Här finns bilmekar och dammiga resebyråer där man aldrig ser nån gå in, och på gatorna människor som är avspända, till skillnad från Söder som har blivit stifft och konstigt - ängsligt framförallt. Många som flyttar till Söder verkar ha en bild av vad Söder ska vara, och den bilden försöker man desperat motsvara. Ibland fick jag en känsla av att vara på en klassfest där alla krampaktigt försökt att klä sig rätt. Mot slutet på Söder kände jag mig lite som en sunkig Farsa-på-stan bland alla uppklädda hipsteryngel. Vår äldsta son saknar Söder, och det går inte att komma ifrån att som hammarbyare är det lite bortamatch i Vasastan (även om vi tolkar det gul-svarta inslaget som en hyllning till Bajens bortaställ). Vid matcher vajar vår flagga kaxig och stolt.

Ibland är det så trist att man måste betala räkningar m.m. Vad sysselsätter du dig med för att lösa dessa uppgifter?

Jag är anställd som regissör, dramaturg och producent på Radioteatern, och skriver just nu dessutom på en TV-serie om det värsta terrordådet i Sveriges moderna historia (nej det är INTE Amalthea utan Norrskensflamman 1940) och ibland man höra min röst som speaker på Kunskapskanalen.

Vad gör en dramaturg?

Som dramaturg är man expert på historieberättande och hjälper författaren att förvandla sina kolbitar till manus till gnistrande diamanter. Ofta på Radioteatern handlar det också om att dramatisera, dvs att förvandla en roman till en pjäs, som med Mörkrets hjärta till exempel.

Av allt som du upplevt fram till dags dato, vad ångrar du mest?

Jag arbetar med att inte gräma mig, men en sak är svår att släppa, och det är jag den 22 oktober 1989 när Mirakelmatchen pågick mot Karlstad *) satt jag ett stenkast därifrån, i Arvika, i famnen hos en tjej som gick på folkhögskola där. Några månader senare hade vi gjort slut. På ett sätt kan man ju säga att jag borde ha valt matchen, men så här i efterhand kan jag också tycka att det var starkt att kunna hålla ordning på vad som är viktigt på riktigt.
*) Matchen slutade 6-0, varav två mål på övertid. Med matchens sista spark gick Bajen förbi Vasalund på målskillnad och säkrade avancemang till allsvenskan.

Vad får just dig att gå igång? (fri tolkning av vad som avses)

Lustprincipen gäller. Och deadlineprincipen.

Du har regisserat en radiopjäs som heter "Låt staden brinna" vilken utspelar sig i Göteborg. Är det ditt bajenhjärta som ligger bakom titeln eller vad handlar den om?

Haha, ett av mina barn föreslog att kunde använda ramsan "Vi ska på picknick i Göteborg, kakor och stenar i en korg"... Nej det handlar om några dagar som blev en demokratisk parantes i Sveriges historia - Göteborgskravallerna under EU-toppmötet 2001. I en av vår tids största polisinsatser frihetsberövades hundratals medborgare utan att ha gjort sig skyldiga till brott. Hundratals ungdomar satt häktade i veckor, i vissa fall månader. Flera av dem dömdes senare till långa fängelsestraff. I tio pjäser ställde Radioteatern frågan: Hur är tillståndet för demokratin i Sverige? Var den svenska polisinsatsen i själva verket styrd av den amerikanska säkerhetstjänsten? Rådde det i praktiken ett inofficiellt undantagstillstånd? Vilket pris är man beredd att låta den enskilde människan betala för säkerheten? När börjar upprätthållandet av demokratin hota demokratin?

Du är årligen inblandat i ett Nobeldrama. Det låter spännande, vad handlar det om?

Radioteatern har som sport att varje år göra en pjäs av året Nobelpristagare i litteratur, oavsett om denne har skrivit pjäser eller ej. Man har åtta veckor på sig från att man inte har en aning om vilken pristagare det blir till premiär. Kul!

Du har producerat, trumpetat och sjungit i låten "På Söderstadion". Berätta allt om detta.

Jag lärde känna Peter Bark (regissör och dramatiker mm) 1990 när han fick mig att inse att teatern var mitt egentliga hem, och under några år var jag med som skådespelare i hans uppsättningar. Känslorna för Bajen hade vi ju också gemensamt. Inför sista säsongen på Söderstadion skrev han en hyllning till arenan, Mats "Gaffa" Karlsson gjorde grunden men Peter behövde hjälp att spela in sången. I studion fick vi inspiration, och jag hade med trumpeten och på den vägen är det.

Du har samarbetat en del med Peter Bark. Var du med och sjöng allsång på Söderstadion med hans far, Tosse Bark?

Tyvärr inte, MEN en julafton var jag med honom och spelade på Nackas minne på Katarina Bangata. Det var så kallt att trumpeten liksom knöt ihop sig och blev helt ospelbar, haha!

Hur ser din egen sportkarriär ut?

Spikrak. Började lågt och sjönk som en sten. Bortglömd högerback i Reymers har jag i CV:t. Jag var inte så atletisk (då heller) och inte så pushig, och det här var långt före curlingföräldrarnas tid, så när säsongen började igen efter sommaruppehållet och de inte hörde av sig lät jag saken bero och tog det lugnt med modellbyggande, trumpet och lite jiu-jitsu istället.
Jag har försökt att kompensera genom att vara aktiv som lagledare etc i Reymers för mina söner. 15-åringen spelar kvar där, medan 17-åringen nyligen värvats (?) av BK Träsket. Är jag snäll kan jag få tjata till mig att spela lite på kul med sönerna, numera på lilla idylliska Bellevue BP - med fint konstgräs och alltid plats att lira på kvällarna.

Vilken är den svåraste/tuffaste pjäs du hittills har regisserat? (Du får INTE välja valfri bajenmatch från läktaren...)

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Jag frågade Reine Brynolfsson som spelade Marlow (Martin Sheens roll i Apocalypse Now) vem han helst av allt skulle vilja möta efter månaders kamp uppför Kongofloden, allstå vem som skulle spela Kurtz (Marlon Brando). Han tänkte noga efter som kom fram till Lars Norén. Och så blev det. Jag fick regissera Noréns skådespelardebut. Ganska tufft. Alltså som i coolt. Lars Norén är för övrigt en inbiten hammarbyare(!).

Vilket är ditt första grönvita minne?

Det första riktigt starka minnet är SM-finalen 1982. Jag är hemma, har sett min granne Lennart Kjörling gå iväg till Söderstadion med saxofonen och sin orkester Hägersten Hot Heaven (som jag sen kom att spela med några år). Rakt ovanför vårt hus kommer en helikopter, jag slår på TV:n och ser hur den landar i mittcirkeln och Torbjörn Nilsson kliver ur med matchbollen.
Sveriges Radio gjorde fantastiska ljudinspelningar från olika håll på Söderstadion från den matchen, ett fascinerande tidsdokument i surround som slumrar i arkivet!

Vilket är ditt mest minnesvärda grönvita minne?

Det var inte segern 2001, det var ett parantesår, en förvirrad identitetskristid för en förlorarromantiker.
Däremot har jag många starka minnen till exempel av euforin efter en skitmatch på Vasalunds IP där Bajen lyckades gå upp, eller undvika att gå ner (jag är en värdelös kalenderbitare). Klacken blev som en mjuk saccosäck som man nästan kunde flyta ovanpå.
Ett annat fint minne var i juli 2003 när jag tog mina söner, då 5 och 7 år till Söderstadion. Minstingen frågade vid varje jubel (bajenljudet) om det blev mål. Det blev det oftast inte. Dock två strutar och hemmaseger 2-0 mot Helsingborg och dagen efter föddes min dotter.

Av alla spelare som lirat/lirar för Hammarby IF, vilken är din absoluta favorit?

Då vill jag gärna passa på att lyfta fram Bo Laurenius ("Bo, Bo, Super-Bo. Super-Bo LaureeNIUS!"). Honom gillade jag, för att var så mänsklig. Lite tanig och långsam, och jobbade på ett riktigt jobb, som tullare tror jag. Det gjorde ju alla då, vid sidan om fotbollen. Det var alltid kul att läsa i matchprogrammet vad de jobbade med egentligen - Billy Ohlson var ju brandman, och nån jobbade på Folksam och så vidare.

Det är matchdag och Bajen lirar hemma. Hur ser din dag ut innan, under och efter matchen?

Förtränger, tänker att jag inte ska engagera mig, ändrar mig och tänker att jag bara ska engagera mig lite, bara liiite, och så är man där igen.

Var på Söderstadion under en match hittade man dig?

Helst på sektion K. Klackdynamiken tycker jag var fascinerande. Jag vet inte någon plats där så många totalt olika personer skulle kunna samlas och högakta varandra, förenade för en stund i känslan för ett lag.

Om du själv skulle spela i Bajen, vilket tröjnummer och vilken position i laget skulle du ha?

Min självbild är att jag är en central offensiv mittfältare (#6, regipositionen) men vet av erfarenhet från amatörmatcher att min ansvarskänsla drar mig ned mot backposition, eller kanske central defensiv mitt. Får man ha #4 där? Jag gillar den siffran. Om jag var synestetiker (såna som tycker att veckodagar, siffror etc har en färg eller ett ljud) skulle jag säga att siffran 4 har en ovanligt fin grön nyans.

Innan du blev tillfrågad om denna intervju, vad visste du om Bajen International?

Nästan ingenting! Jag ska sprida evangeliet.

När du ska förkovra dig om Bajen, varifrån hämtar du denna information? (hemsidor, tidningar, sociala medier m.m.)

Hammarby Fotboll, Bajen fans, Bajenland på FB etc.

Hammarby Fotboll byter ju arena sommaren 2013, har du införskaffat säsongsplåt?

Nej det har jag inte, jag lever fortfarande i chockens förnekelsefas. Jag kan inte acceptera att Söderstadion inte är hemmet längre. Men om det fortsätter vara lika bra stämning som på invigningsmatchen kommer Nya Söderstadion bli ett fullgott nytt hem.

Hur blir det på bajens nya arena, kommer vi få höra "Just idag är jag stark" på trumpet av dig ståendes på mittpunkten?

Bara ring så kommer jag med min tioåriga dotter som tagit över trumpetspelandet hemmavid. Då kör vi tvåstämmigt.

Hur ser bajens framtid ut de närmsta åren?

Den är ljus! Spelarna kommer snart själva tröttna på den räddhågsna passa-runt-på-handbollslinjen-stilen och börja våga skjuta. För det är ju tufft att göra mål. Kanske kan tränarbytet ge den nytändning de behöver. Det viktiga är att få spelarna att drivas av lust - att ta den där chansbollen, göra den där klacken trots att det inte är det säkraste alternativet. Där har spelare #12 en viktig uppgift att stödja och inte fördöma. Min sista match på Söderstadion var mot Jönköping, och jag tyckte det var sorgligt att se hur vissa i klacken inte kunde sluta bua, vissla och skrika skit till spelarna efteråt. På min tid kunde man bua efter en kass match men buande övergick alltid steglöst i "Vi älskar Bajen! Vi älskar Bajen!". På något vis är klacken både Bajens främsta tillgång och hinder. Kärlek kan vara förlamande. Jag tror att klack och spelare behöver finslipa sitt samspel så att klackens kärlek hjälper spelarna hitta till den lustfyllda kreativiteten. En del call&response-ramsor ger åtminstone mig en känsla av dov aggressivitet - kanske skulle man kunna ta tillbaka en del av den lite sorglösa lekfulla sambastämningen, vad vet jag?

Nästa intervjuoffer

Magnus tips på en annan grönvit profil som skulle kunna bli nästa intervjuoffer

Jag hade tänkt säga Katarina Kuick, men henne har du ju redan intervjuat, så därför passar jag vidare till Peter Bark som levt så länge med förhållandet till Bajen.
Magnus Berg

Länkar relaterade till intervjun

På Söderstadion (Klicka här)

Nobeldramat (Klicka här)

Recension av "Låt staden brinna" (SvD) (Klicka här)

Bilder

Magnus gör sig redo för Nobeldramat

Låt staden brinna (Jöttlaborg...)

Gårdarnas krig (av Harry Kullman)

Hämnarna på krigsstigen!
Med Palle i spetsen drar Hämnarna, gänget från Fattigmannagatan, ut mot fienden från norr - de grymma Helgonen! En strid som slutar med en dramatisk duell i De tomma flaskornas hus mellan Palle och Helgonens fruktade ledare.

Grönvita Profiler
Sedan 2012

© Grönvita Profiler 2012-2017