#16 - Magnus Hagström

Intervjudatum: 2013-02-21

Född

1961

Bor

i Fruängen - inte något kärnområde för Hammarby men åtminstone Söderort.

Familj

sambo, två barn som är åtta och elva år.

Sextonde person ut i stafettserien är multidribblaren Magnus Hagström. Det kan inte finnas många ord som denna journalist inte fått ner på pränt. (Intervjupersonens tillägg: det finns vissa jag av princip aldrig använder, typ "bergtagen", "spetskompetens" och "paradigmskifte". Jag hoppas också att jag aldrig kommer att kommer att beskriva en fotbollstaktisk manöver med orden "han ställer en fråga till motståndarna"). Magnus har publicerade alster i många medier. Tidningar/magasin såsom Svensk Fotboll, Offside, Sydsvenskan med flera har berikats med hans fyndiga artiklar. Magnus är den stora drivande kraften bakom Supportrarnas Matchprogram, en skrift som givetvis alla bajare känner till och älskar. På nätet är Magnus också väldigt aktiv. (Intervjupersonens tillägg: sanning med modifikation, jag föredrar att skriva sånt som trycks). Han är exempelvis redaktör för alliansföreningen Hammarby IF:s nyhetsbrev som kommer en gång i veckan med mycket matnyttig Bajeninformation. Säg den kreativa människa som vill binda sig, Magnus är en frilansande journalist som dyker upp här och där med jämna mellanrum. Denne ärkebajare har även ett gott öga till Millwall, det har renderat i en omtalad och hyllad artikel om klubben som publicerades i Offside.

Hej Magnus, hur är läget Just Idag?

- Sådär. Lite ont i halsen och stress över att sånt jag åtagit inte tycks bli gjort i tid.

Vi forsätter med en enkel fråga, hur blev du bajare?

- Enkel?! Minns faktiskt inte. Jag växte upp i norrförort, Kallhäll, och hade ingen naturlig ingång i form av fotbollsintresserade föräldrar. Förorten är ett miljonprogramsområde och de flesta familjer kom från olika delar av landet. Vi som blev intresserade av fotboll valde rätt fritt mellan lagen, Stockholms supportergeografi var inte riktigt fastställd i de nya områden, det här var 60-70-tal, jag är född 1961. Många gillade något av hockeylagen Leksand eller Brynäs. Jag tror att jag tidigt förstod att Hammarby var något av underdog med hängivna fans och det passade mig.

Benjamin Thorén rekommenderade dig till att bli nästa intervjuoffer, vad känner du till om honom?

- Jag har känt till Bemma som supporter rätt länge, han är i ungefär samma generation som jag själv. Men det först på senare jag lärt känna honom. Vårt gemensamma intresse för Hammarbys historia har tussat ihop oss - och det är jag glad för. Vi har en hel del gemensamma värderingar känns det som, men även när vi har olika åsikter är det alltid intressant att snacka med Benjamin Thorén. Och vi pratar inte bara Bajen.

Berätta lite om din bakgrund (var är du uppväxt, gick du i skolan, hur såg dina barndomssomrar ut o.s.v.)

- 60-talsuppväxt i Kallhäll som sagt. Mamma från Hälsingland, pappa med norrländskt ursprung men uppväxt här och där i landet. En yngre bror som blev gnagare. Emellanåt längtar jag tillbaka till 60-talets enkelhet där morsorna skickade ut ungarna på gården för att leka och ropade genom fönstren när maten var klar. Men jag minns också att jag kände mig lite rotlös i den nybyggda förorten, det var på somrarna och jularna hos mormor och morfar i Järvsö jag kände mig riktigt lycklig. Där fanns det sammanhang jag längtade efter utan att riktigt fatta det själv. Hämta mjölk i kruka hos bonden nere i byn, hässja hö med bar överkropp och få reda på att morfar dränkt tre kattungar eftersom ingen ville ha dem. En annan typ av liv.

Smeknamnet "Maggan", kommer det från dina kvinnliga sidor?

- Det kan man förstås tro, men riktigt så är det inte. Storyn är egentligen lite väl omständlig och i slutänden inte tillräckligt fyndig för att återge i sin helhet. Men kortfattat var det min kompis Gunnar - senare "El-Gunnar" i Bajenklacken - som i mellanstadiet började kalla NHL-spelaren Keith Magnuson för "Magganson". Därifrån låg det nära tillhands att även jag skulle kallas Maggan.

Du har skrivit en omtalad och hyllad artikel, "Besatt av Millwall", berätta om den.

- Det är rätt kul, Offsideredaktören Tobias Regnell har i efterhand sagt om Millwalltexten att när den presenterades för dem var det ett av de minst attraktiva förslag de fått - men när de läste den ville de knappt ändra en rad. Jag måste säga att "Besatt av Millwall" över huvud taget är den text jag är mest nöjd med och jag tvivlar på att jag kommer att kunna skriva något lika starkt igen. Fortfarande, tolv år efter första publicering, händer det att folk kommer fram till mig och säger att det är den bästa text de läst. Jag tror att den satte ord på något som många känt men som de själva kanske inte hade uttryck för. Texten i sig är ett koncentrat av de 13 år när jag följde fotbollslaget Millwall FC rätt hårt. Jag tror att den fått det genomslag den fått därför att den mixar hängivenheten för ett fotbollslag med berättelsen om en ung mans uppväxt. Den handlar om ett fotbollslag, om matcher, spelare, supporterskap, om en klubbs historia - men egentligen lika mycket om livet självt.

Millwallspelaren Lindsay Smith, hade han varit ett ämne för Bajen? Om inte, varför?

- Den frågan hänger väl ihop med texten om Millwall där Lindsay Smith nämns som en av de katastrofdåliga spelare som utgjorde Millwall FC i början av 80-talet. Vad ska man säga? Tack, men nej tack.

Du har uttryckt lite skepticism om Bill Buford, den amerikanske akademiker som skrivit boken "Among the thugs". Vad det handlar om?

- Man blir ju alltid skeptisk när man läser om en händelse där man själv varit närvarande och beskrivningen inte alls stämmer med det man själv upplevt. Bufords bok är intressant ur ett rent psykologiskt perspektiv, den fångar rätt bra drivkrafterna bakom huliganismen (tror jag) men värdet sänks ju rejält när det är uppenbart att han friserar verkligheten för att den ska passa in i boken. Jag råkade vara på matchen West Ham-Millwall veckan efter Hillsboroughkatastrofen och min upplevelse stämmer inte alls med vad Buford påstår om den matchen. Millwalls fans framstår i "Among the thugs" som en genomsjuk pöbel som gemensamt saboterar den tysta minut för offren i Hillsborough som hölls innan matchen. I själva verket var den nån enstaka röst som inte respekterade offren medan övriga gjorde sitt bästa för tysta ner idioten. Man undrar ju; vilka fler händelser har han hittat på för att få stoff till boken?

Ibland är det så trist att man måste betala räkningar m.m. Vad sysselsätter du dig med för att lösa dessa uppgifter?

- Jag är ju frilansjournalist sedan millennieskiftet då jag sade upp mig på vinst och förlust från ett vaktmästarjobb på Kungliga biblioteket. Eftersom frågan handlar om att betala räkningar får jag väl lov att säga att den delen av min tillvaro varit rätt svajig. Jag har mer eller mindre valt att skriva rätt mycket inom områden som jag brinner för (läs Hammarby) och det är inte den mest lönsamma nischen. Men jag gör även andra mer välbetalda uppdrag, typ texter i en kommunal konferenskatalog och liknande. För närvarande flyter det på rätt bra även ekonomiskt. För övrigt tycker jag det är rätt kul att betala räkningar förutsatt att jag är hyfsat stadd i kassan.

Supportrarnas Matchprogram. Ge oss lite "bakom kulisserna" information. Hur startade den, vem bestämmer, vem gör vad?

- Tre veckor innan säsongspremiären 2008 kom beskedet från Hammarby Fotboll att de inte tänkte producera ett tryckt matchprogram. Min kompis Magnus Eliasson som jag jobbat ihop när vi var med i redaktionen för Bajen Fanzine ringde upp och sa ungefär: "Maggan, är det inte det här vi har väntat på?". Vi beslöt att i stället för att gnälla göra matchprogrammet själva och trummade snabbt ihop en grupp, bland annat med formgivaren Johan von Friedrichs. Johan och jag hade länge velat göra något tillsammans, nu kom tillfället. Vi tittade lite på engelska 80-talsprogram och inspirerades att göra programmet så som vi ville att ett program skulle se ut. Men vi hade svårt att bedöma marknaden och nöjde oss med att först göra ett åttasidigt första nummer i 500 exemplar. Det gick bra och vi ökade på sidantal och antal exemplar senare under säsongen. Den stora triumfen var när Hammarby Fotboll kom till oss och frågade om de kunde få köpa ett antal ex för att ge till press och sponsorer.
Rent organisatoriskt har vi ordnat programbusinessen i form av en ideell förening. Alla som är med i redaktionen eller som säljare har möjlighet att gå på årsmötet och välja årets styrelse. Alla pengar, utgifter som intäkter, redovisas noga och bokförs ordentligt av vår eminente kassör Henrik Östling. Efter första året kände vi att det blev för mycket pengar för att förvara i glasslådor, vi ville att det här skulle skötas ordentligt. Och ekonomin går bra, vi gör överskott varje år och kan bland annat skänka pengar till olika Hammarbyverksamheter.
När det gäller själva programmet är vi en liten kärna av medarbetare som gör en mall tillsammans där vi sätter utseende och innehåll. Som redaktör har jag givetvis rätt stort inflytande, men de viktiga besluten är vi några som tar tillsammans. Och skulle innehållet någon gång vara kontroversiellt bollar vi det med hela redaktionen innan det går i tryck. Det här en underbar grupp som jobbar ihop, där många drar sitt strå till stacken som skribenter, säljare eller i någon annan funktion. Jag är svinglad och stolt över att vara en del av det Supportrarnas matchprogram.

Du har jobbat på tidningen "Svensk Fotboll", berätta om den tiden.

- Jag var regelbunden (och underbetald) medarbetare på tidningen från mitten av 90-talet och brukade förse dåvarande redaktören med konstruktiv kritik efter varje nummer. Han uppfattade mig tydligen som ett redaktörsämne, när han inför 2001 års säsong ville släppa redaktörskapet för egen del frågade han mig om jag villa göra det på frilansbasis. På den tiden visste jag väldigt lite om hur tidningsvärlden funkade och åtog mig jobbet på ekonomiska premisser som egentligen var rätt orimliga. Jag hade själv dåligt betalt, men framför allt var budgeten för inköp extremt snål. Jag fick skriva på tok för mycket själv och hitta billiga lösningar. Det blev ett rätt slitsamt år, men en merit var det ju. Och jag tror att jag förändrade tidningen till det bättre under det år jag var redaktör.

Hur hamnade du på magasinet "Offside"? Vilken insats är det mest nöjd med där, och varför?

- Man kan ju inte direkt säga att jag tillhör Offsideredaktionen. Jag är en av flera frilansar som de ibland anlitar med viss regelbundenhet, och för min del har engagemanget verkligen gått i vågor. Hursomhelst - starten av Offside gjorde det möjligt för mig att skriva texten "Besatt av Millwall" som på många sätt blivit betydelsefull i min journalistkarriär. Innan Offside fanns helt enkelt inget forum för den typen av texter.
Men när jag tänker efter känns det också rätt värdefullt att jag skrev reportaget om Kenta Ohlsson i kultnumret från januari 2013. Eftersom jag är rädd för fotbollsspelare och blir nervös av att möta dem känns det bra att jag gick i land med detta på ett sätt som funkade både för Kenta mig. Kenta var trevlig och bra att snacka med. Han hade också reflekterat en del vilket jag inte alltid tycker att idrottsstjärnor gjort. Jag får dessutom tacka redaktören för Offside som styrde bort mig från mitt vanliga spår när jag skriver om Hammarby - som ju är att själv synas i texten. Regnell övertalade mig att göra det ett mer regelrätt reportage och det blev bättre så. Mycket bättre.

Hur i hela fridens dagar kan en urbajare som du hamna som skribent åt tidningen Sydsvenskan?

- Ehh... om jag minns rätt har jag skrivit en text om damfotboll på deras kultursida. Det var ett uppdrag jag fick helt enkelt, minns inte hur. Borde ni inte i stället fråga varför jag skrev regelbundet åt Aktuell Rapport i mitten av 90-talet?

Av allt som du upplevt fram till dags dato, vad ångrar du mest?

- Det finns mycket jag ångrar. Från obetänksamma ord i flykten till dåliga beslut med större genomslag. Dessutom massor av exempel av typen "varför sa jag inte till när jag hade chansen?". Jag har lite svårt att förstå hållningen "jag ångrar ingenting". När det gäller Bajen ångrar jag att jag inte åkte till Hakamatchen 1983. Som jag minns det hade jag en liten svacka i mitt engagemang just då, även om jag ändå såg de flesta matcherna.

Du tillhör "Garbo Reportage", vad är det för något?

- Garbo är en av de många frilansgrupper som huserar på Södermalm, Sveriges journalisttätaste område. Gruppen består av journalister, redigerare och fotografer som hittat till varandra på olika sätt - jag tycker vi är rätt brokiga om man ser till vilka ämnesområden vi verkar inom. Men antagligen är vi rätt homogent medelklassiga i ett utifrånperspektiv. Gruppen är döpt efter Greta Garbos torg som vi ser genom kontorsfönstret.

Hur ser ditt liv ut idag och din framtid de närmsta åren?

- Det är ju en jättefråga, hur ett liv ser ut är sånt folk skriver romaner om. Men jag misstänker att ni i detta sammanhang inte förväntar er en berättelse av Anna Karenina-stuk. Mitt liv är för närvarande en mix av familjeliv, journalistik och Hammarbyengagemang. Så lär det fortsätta ett tag till. Det jag hoppas på är att uppleva ett antal 90-minutare där jag under just dessa 90 minuter känner att det absolut viktigaste som finns i mitt liv är det som händer där nere på planen. Den känslan vill jag åt.

Vad får just dig att gå igång? (fri tolkning av vad som avses)

- Områden där jag känner att jag kan göra något bra. Jag gillar kontinuitet också, har till exempel haft hockeyspelsturneringen Hockey-Börje Memorial hemma hos mig själv varje höst sedan 1982. Turneringen är årsbarn med Midnattsloppet - i höst blir det 32:a gången som pokalen delas ut. Själv har jag en enda titel.

Vilket är ditt första grönvita minne?

- Får väl bli första matchen då, även om det måste finnas saker innan dess. Jag hade ju bestämt mig för Bajen redan innan jag kom i väg på derbyt Hammarby-Djurgården 1973. Det blev hursomhelst en underbar upplevelse. Jag var där med min kompis djurgårdaren som var duktig i både fotboll och tennis, och spelade dessutom piano. Han blev för övrigt jurist så småningom. Hursomhelst, det var den där matchen när begreppet Bajenkvarten föddes - Hammarby låg under med 0-1 när matchen exploderade. De sista femton minuterna gjorde mitt lag fyra mål och jag gick därifrån i triumf.

Vilket är ditt mest minnesvärda grönvita minne?

- Svårt att säga något annat än Karlstad 89 eller Örgryte 01. Uppflyttningen 97 var också väldigt speciell. Men för att få det lite roligare (kanske inte rätt ord när jag tänker efter...) säger jag sista matchen 2009. Vi hade åkt ut, mötte Häcken och förlorade. Men vi var 4500 fans på plats och mot slutet ville sången aldrig ta slut. Det var ett värdigt farväl av Allsvenskan, jag kände starkt att vi är väldigt många människor som bryr sig om Hammarby. Vilket var, och är, viktigt för mig. Massan som stod där hade bestämt sig: några dåliga resultat ska inte ta ifrån oss tillhörigheten i den gemenskap som jag vill kalla hammarbyismen.

Av alla spelare som lirat/lirar för Hammarby IF, vilken är din absoluta favorit?

- Det är förstås flera. Jag plockar fem och nöjer mig med sådana jag själv upplevt: Kenta Ohlsson, Matte Werner, Uffe Eriksson, Jensa Gustafson och Kennedy.

Det är matchdag och Bajen lirar hemma. Hur ser din dag ut innan, under och efter matchen?

- Tidigare tog jag en pilsner med några ur gänget som jag ser matcherna med, numera är jag fullt upptagen innan match med att sälja matchprogram. Försäljningen är rätt rolig, men jag saknar förhandsölen med polarna. Försäljningen pågår oftast så länge att jag missa "Just i dag är jag stark", har jag tur hinner jag med avsparken. Efteråt redovisar vi matchprogramsförsäljningen i Klacksparksrummet. I bästa fall tar jag sedan en öl på stan som avrundning.

Var på Söderstadion under en match hittar man dig?

- Gamla E1. Ståplats långsida, numera heter den K eller J. Tillsammans med ett gäng polare sen många år, högst upp mot bakre väggen rakt ovanför trummorna.

Om du själv skulle spela i Bajen, vilket tröjnummer och vilken position i laget skulle du ha?

- Jag är rätt nöjd med att vara supporter men visst har jag en dröm om att själv spela i A-laget. Det händer fortfarande att jag drömmer på natten om att jag lirar match i Hammarby. Då brukar jag vara ungefär så långsam och dålig som jag är i verkliga livet, men på nåt mirakulöst sätt lyckas jag ändå få en tå på bollen så att den går i mål, och det är alltid ett viktigt mål. I drömmarna är jag forward, så jag svarar anfallare i ett 4-3-3-system. Tröjnumret får bli 8.

Innan du blev tillfrågad om denna intervju, vad visste du om Bajen International?

- Jag hade ju fått nys om er sajt när ni gjorde research för Bemmaintervjun. Min uppfattning innan var rätt vag, visste till exempel inte att det fanns en hemsida men jag hade en aning om Svenne Fridén rattar nåt gäng som åker utomlands varje år.

När du ska förkovra dig om Bajen, varifrån hämtar du denna information? (hemsidor, tidningar, sociala medier m.m.)

- Hemsidor mer än sociala medier. Samtliga Hammarbyhemsidor, några fansajter + några förbundssidor. Bemmas historiska Hammarbyhemsida. Dagens Nyheter och andra dagstidningar, främst i pappersform. Fanzinet Addicted som ges ut av Ultra Boys. Enstaka bloggare. Görs något om Hammarby i bokform ser jag till att läsa det.

Vilka grönvita avdelningar/falanger är du medlem i?

- Ständig medlem i Hammarby IF FF - en fin 30-årspresent en gång i tiden. Medlem sedan starten också i Bajen Fans (nr 31!). Dessutom medlem i Hammarby IF:s Supporterklubb och Hammarby-Veteranerna. Och eftersom vi driver matchprogrammet i föreningsform är jag med där också. Jag är en typ av människa som oftast fortsätter att vara med i en förening när jag väl gått med, det ska mycket till för att jag säga upp ett medlemskap. Mitt kompisgäng som jag ser matcherna med måste räknas in också. Vi kallar oss ibland "Prostatafirman".

Hur ser bajens framtid ut de närmsta åren?

- Jag är optimistiskt lagd. Det är så otroligt många människor som engagerar sig på olika sätt för Hammarby att framtiden helt enkelt måste vara ljus. Och om man tittar på hur många SM-guld vi tar årligen så är det redan nu ett faktum att vi är inne i en mycket bra period Hammarbyhistoriskt sett. Fast herrfotbollen - som ju är det som engagerar gemene bajare mest - ligger förstås på en historiskt låg nivå. Men det kommer att ordna sig där också, inom tio år har vi vunnit ytterligare ett SM-guld. Minst. Kom ihåg hur illa ute vi var 91-92 - tio år senare firade vi guld. Vår situation i dag är mycket, mycket bättre än den var i början av 90-talet.

Du får fria medel att värva en spelare till Bajens herrlag i fotboll, vem blir det och varför?

- Oj, sånt här är jag dålig på. Men säg Wayne Rooney. Jag är allmänt svag för britter och Rooney är tillräckligt ung för att ha mycket kvar att ge. Men kanske måste vi då också ha Ferguson med på köpet om det ska bli nån ordning på killen från slumkvarteren.

Jag gissar att du var en hängiven tittare av Tipsextra när det begav sig, vilket är ditt bästa minne från de sändningarna?

- Ingen enskild händelse, mer helheten i form av åttiotalsmatcherna som jag såg tillsammans med några polare i en tvårummare i Jakobsberg. Underbar start på en lördagskväll.

Du utsåg Lars Åke Lagrell till "Decenniets Badtoffla" 2009. Vad handlade det om?

- Detta har jag glömt, har inget minne av att jag utdelat en sådan utmärkelse. Men när man går till läggen (som Jan Myrdal brukar säga) visar det sig ju faktiskt att jag delat ut utmärkelsen. Ni får kolla på ett gammalt blogginlägg på Tre Hörnor Straff vad jag skrev där. Däremot minns jag bättre att jag försökte jag mig på en ganska misslyckad kampanj mot en Mjällbyspelare som var medlem i Bajen Fans men i stället för att gå till Hammarby valde han att skriva på för Gais - med motiveringen att hans flickvän inte ville bo i Stockholm. Jag tyckte att han skulle överösas med symboliska tofflor när han kom till Söderstadion. Och jag slängde själv in en toffla men mycket mer blev det inte.

Restaurang Kvarnen. Vad har du för minnen därifrån och vad anser du om dess profil idag?

- Vet inte hur många gånger jag stått i dimman bland firande bajare och hört min kompis Christian säga "det här är kärlek" varpå jag själv mumlat "jag älskar det här livet". Kvarnen var länge det självklara stället före och efter matcher men det där har ju ändrats radikalt. Framför allt har stället ändrat stil, men även jag själv och mina polare har ju förändrats. Och även om jag tycker att Kvarnen totalt tappat sin själ är utvecklingen inte enbart negativ. I dag finns otroligt många fler ställen för törstiga bajare, kulturen kring matcherna är mycket, mycket starkare numera.

Din bok, "Va för jävla pack e ni?". Varför ska man läsa den?

- Det är en bok som berättar om klackkulturen i Stockholm på ett mycket mer djupgående sätt än vad som annars görs i medierna. I och med att vi (medförfattarna heter Peter Johansson och Calle Jurell) valde att skriva historiken på så sätt att de tre Stockholmsklackarna berättelse flyter ihop så undviks problematiken med att fansen till respektive klubb glorifierar sig själva. Vi höll koll på varandra! Det var också viktigt för oss att framställa läktarkulturen som den är och inte göra den varken bättre eller sämre. Alla tre gillar ju så klart att stå i en fotbollsklack, det är grunden för boken - men det vore fel att göra en historik som negligerar att det också finns dåliga sidor i supporterskapet.

Du har ju under en herrans många år skrivit om sport, har du själv utövat idrott?

- Jag brukar säga att min kärlek till fotbollen inte är besvarad. Visserligen har jag spelat en del fotboll men aldrig varit bra på det. Jag är långsam och feg i matchsituationer men har i alla fall kunnat hanka mig fram på högerkanten på division 7-nivå i klubbarna IK Säbysjön och BK Träsket. Moderklubben heter IF Triangeln och är en anrik klubb i Kallhäll som tyvärr svek sina rötter och bytte namn till det mer själlösa Kallhälls FF. När det gäller mitt eget sportande så har jag också sprungit en hel del motionslopp, bland annat Stockholm Marathon två gånger. Gjorde 3.35 som bäst vilket är en bra tid för någon som inte tränar organiserat. Som långdistansare hade jag betydligt mer talang och tycker i efterhand att jag borde försökt vara lite mer ambitiös, men fotbollen var ju roligare fast jag var kass. Jag är lagidrottsmänniska snarare än individualist.

Du sköter Hammarby IF:s hemsida. Hur kommer det sig?

- Efter att Södermalmsnytt lade ner bilagan Bajenland som fungerade som medlemstidning under några år och där jag var redaktör fick jag fortsätta att göra Hammarby IF:s egen klubbtidning Hammarbyiten. Den försvann också av ekonomiska skäl efter ett par år och det blev ett vakuum i Hammarby IF:s informationsflöde. Jag låg på lite om det och efter ett tag beslöt man att göra en satsning på egen hemsida. Alltså en för Hammarby IF som täcker all Hammarbyidrott. Och då fick jag uppdraget att förmedla Hammarbynyheter en gång i veckan. Sidan är inte alls flashig på något sätt men rekommenderar alla hammarbyare att titta in. Där finns ett bra kalendarium och den som regelbundet läser nyhetsbrevet kommer att ha bra koll på hela Hammarby, från bandy till speedway.

Vissa firar hårt när man fyller 50. Hur såg ditt firande ut?

- Jag samlade ett antal vänner på restaurang Pelikan och körde frågesport. Helst hade jag velat bjuda rejält och ha partaj i hemmet eller i en schysst festlokal, men min ekonomi var under isen och jag hade inte råd. Gästerna fick själva betala sin middag och jag vet inte om det är så lyckat. "Ni får gärna komma och fira mig men ni får själva betala".

Johan "Tomten" Johansson lämnade ju jordelivet 2008, hade du någon speciell relation till honom? Något minne som sticker ut?

- Johan är ju en sån som jag morsat på genom åren, men aldrig snackat ordentligt med. Men när han hade dött kände jag att jag var tvungen att åka in till Nackafirandet det året, något som jag inte brukar göra vanligtvis. För Johan var det en självklarhet att alltid vara där och jag tyckte det kändes som ett värdigt sätt att ta farväl av en legendarisk Hammarbysupporter.

Vad hände egentligen under en bortamatch i Norrköping tidigt åttiotal, varför hamnade du på mittuppslaget i Aftonbladet?

- 1984, SM-semifinal mot Norrköping. Mycket bajare på plats och ett staket rasade, vilket fick till följd att polisen började gripa supportrar huxflux. Jag rycktes med i en allmän upploppsstämning som rådde och kastade en tom whiskyflaska på en polispiket som kom inrullande på arenan. Tydligen på ett rätt öppet sätt, en polis rusade direkt upp på läktaren och grep mig. Dagen efter var det en stor bild från innerplan där jag satt på knä med en polishund framför mig. Jag var ju vapenvägrare och kunde därför hävda att jag "egentligen" inte var våldsförespråkare, och på något sätt talade det till min fördel i de efterföljande förhören. De lade ner mitt fall och jag slapp straff.

En fågel viskade i mitt öra och berättade att du har ett speciellt förhållande till hörnflaggan i Växjö. Berätta vad det handlar om.

- Jag minns inte Växjö specifikt, men jag har ju en liten samling hörnflaggor från bortamatcher. De flesta är från den forntid när det inte sågs som totalkatastrof att publik vällde in på planen efter matcher. 1997, som 36-åring, fick jag ett återfall och nallade en flagga uppe i Luleå när vi gick upp i Allsvenskan. Principiellt tycker jag det är fel att stjäla men jag kan ändå inte garantera att det här aldrig kommer att hända igen. Kan man inte säga att jag samlat ihop till en hörnflagga från Söderstadion genom lång och trogen tjänst?

Tack Magnus för att vi fick ställa dessa frågor till dig, har du några visa avslutningsord till folket?

- Kom ihåg att det inte finns något som meriterar en supporter så mycket som att ha varit med när det gick dåligt.

Nästa intervjuoffer

Magnus tips på en annan grönvit profil som skulle kunna bli nästa intervjuoffer

- Jensa Gustafson. En av mina idoler och en person som genom att gå in i fotbollsstyrelsen visar att Hammarby är viktigt även efter den egna karriären.
Magnus Hagström

Länkar relaterade till intervjun

Hammarby IF (Klicka här)

Va för jävla pack e ni? - Berättelsen om Stockholms fotbollsklackar (Klicka här)

Grönt + Vitt = Guld (Klicka här)

Magnus hos Mediesverige (Klicka här)

Magnus hyllad av Årstakexen (Klicka här)

Magnus på Bajenkavlen hos Bara Bajen (Klicka här)

Besatt av Millwall - Magnus artikel på en norsk hemsida (mycket, mycket läsvärd) (Klicka här)

Bilder

Va för jävla pack e ni?

Va för jävla pack e ni? - Berättelsen om Stockholms fotbollsklackar
Det här är berättelsen om Stockholms fotbollsklackar. Skriven av Magnus tillsammans med Peter Johansson och Carl Jurell.

Grönt + Vitt = Guld

Denna bok är ett måste för varje Bajensupporter och fotbollsälskare. Tillsammans med ett antal bajare har Magnus skrivit denna bok fullmatad med sköna fakta.

Hos Årstakexen

Bild tagen från Årstakexens hemsida (se länk ovan).

 

Grönvita Profiler
Sedan 2012

© Grönvita Profiler 2012-2017